Det här med kreativitet. Så lustigt. Vissa dagar klaffar allt. Andra inte lika mycket. Har press på mig att få in åtta uppgifter till slutat av maj. Då menar jag fulländade projekt som jag inte ens introducerats till än. Det finns inget bättre än när man får den där blixten i huvudet, sätter sig vid datorn och allt faller på sin plats. Det där som varit helt omöjligt tidigare blir helt plötsligt självklart. Det måste vara just därför det jag här är så himla roligt. Igår var en sån dag när inget riktigt trillade ner från tankeverkstaden. Satt och spånade idéer för nästa uppgift i illustration: Trollkarlen från Oz. Jag har varken läst boken eller sett filmen (!?). Den springande – jag vet inte vad – som ni ser här ovan är resultatet av gårdagen. Ett praktexempel på när man inte har tillräckligt med idéer för att kunna sätta igång. Jag ville skynda på processen lite grann eftersom jag skulle visa upp skisser idag, men icke. Det går inte att fuska. Särskilt inte när man inte tänkt färdigt uppe i pallet. Det kan gå om man är inne i nån sån där färgad explosiv spretande kreativ spiral uppåt, men inte igår. Kommer inte ihåg var jag hörde den här beskrivningen av kreativitet, men den går någonting såhär: 

Det var någon äldre kvinnlig poet eller författare, minns inte, som sa att hon aldrig går utanför dörren utan papper och penna. Hon beskrev att kreativiteten kom till henne som en vind på en äng. Hon kunde se den komma farande mot henne, genom henne, för att sedan försvinna bortåt. Om hon inte hinner skriva ner sina tankar medan vinden passerar genom henne, så går allt förlorat.

Vackert.

Idag har det gått framåt för det mesta. Har spånat fram idéer för projekt som jag kommer visa er om ett litet tag. Bra kommer det bli. Tycker jag i alla fall… vi får se vad min lärare tycker :)

Glad första maj på er hemma! Ser att solen lyser på er!

Sånt här kan man göra om man sitter fast i skolan.

Så har då dagen kommit. För vissa. Härmed gratulerar jag mina vänner Simon, Robin och Martin som läst klart sina tre år på MKV. Stort grattis! 

Helt sjukt egentligen. Snart tre år sedan vi började plugga i Jönköping. Alla från sina olika delar av landet. Tre alldeles för korta och oerhört händelserika år. Ni vet, det händer ju ganska ofta att man stannar upp och tänker att tiden har gått fort. Står där på balkongen på efterfesten. Kanske påväg hem från kåren eller liggandes med cykeln bredvid på en kyrkogård. Sittandes på gatan trots att det är kallt och hårt, men för att man ändå vill. Man stannar upp och tittar på varandra och tänker att här har vi det bra. Just här och nu. Carpe jävla diem. Gruset har precis sopats bort och man snor någons longboard för en runda. Man dansar in på systemet och vet precis var den där billiga ölen står någonstans, men upptäcker att den är flyttad. Man sitter uppe mitt i natten därför att man skjutit fram plugget en vecka för mycket. Man står nervöst och undrar om någon ska komma till klubben som man, lite på skoj, startat med polarna. Och när man kommer till skolan och inser att man har samma skjorta på sig som sina vänner. Eller solglasögon för den delen. Eller den där sotarmössan som jag många gånger svurit över därför att jag inte passar i den. Det finns liksom många stunder som förtjänar eftertanken.

Man blickar framåt och tänker att snart står jag där, sedan tänker man vidare att det är ju inte så snart. Men det som nyss var så långt bort är här. För vissa.

Vad händer nu liksom? Vad händer med hemma? Jag sitter här avskild från hemma och tänker på hemma. Det är Valborg och de flesta jag känner ligger väl säkert någonstans i solen och knäcker en kall. För mig är det redan första maj och jag har avverkat ännu en måndag med skolarbete. Tiden går fort. För vissa. 

Jag har fyra veckor kvar i skolan här borta, sedan blir verkligheten även för mig ett faktum. Lägenheten i Jönköping är uppsagd och jag ska flytta så fort som jag är hemma i Sverige igen. Ännu en gång ner med alla grejor i lådor. Dags för någonting nytt. För vissa.

Idag är vissa Simon, Robin och Martin! Så grattis kära vänner, vi ses snart!