Pappa, Mamma och Alma.

Börjar med att be om ursäkt till min mor för denna högst tvivelaktiga bild. Tyvärr var det den enda jag hade. Så säger jag hej till ni som läser. Kanske har ni läst min blogg någon gång förut, kanske är det första gången. Hursomhelst, nu är det dags för mig att sätta fart på skrivandet igen. För det var faktiskt ett tag sedan sist. Någon gång i mitten på juni förra året fick jag för mig att det fick vara nog. Jag blev lite småtjurig. Bilen va trasig. Ja, ärligt vet jag inte riktigt varför jag slutade. Är ni sugna på att veta vad jag tjurade över så går det att läsa nån sida bort från denna. För det jag ville komma fram till och berätta för är är att jag tycker om att skriva.

Så vad är det då jag ska skriva om tro? Jo, jag tänker börja med att skriva om vad jag inte kommer skriva om: Jag kommer inte skriva om min skäggväxt. Det börjar bli trist nu. Det börjar bli uttjatat. Det kommer inte bli någon mustasch för mig, så nog om det. Jag kommer heller inte att på en daglig basis uppdatera er om exakt det jag gör. För är det inte intressant att skriva om, så kommer jag inte skriva om det. Min trogna häst, min sportbil, kommer också lysa med sin frånvaro. Den blir mest ett hett ämne kring juni då det är dags för besiktning, annars kommer ni inte få höra någonting om det.

Så, vad kommer jag skriva om då? Jag kommer att bjuda er på händelser i min vardag. Förhoppningsvis sådant som ingen annan tänker på, eller vill skriva om. Som när jag satte kaffet i halsen härom morgonen när mamma ville att jag skulle “gola” på resor till henne. Givetvis menade hon att jag skulle googla, men för blått en sekund föreställde jag mig min 65-åriga mor hängandes med Adam Tensta.

Jag tycker om att hacka på mig själv också. Så bloggen kommer även fungera som en slags mentor. Så har ni någon twitter liggandes så lägg till mig där (@neakempe) och hjälp mig finna svar på livets gåtor. 

Så ska jag ju till Australien också, det glömde jag visst. Ligger här i sängen nu och funderar över när min resfeber ska slå mig i huvudet. Mamma och pappa har frågat mig flera gånger idag om jag har resfeber, men det känns inte så. Igår kanske, för då kändes det faktiskt som att jag hade mens. Eller jag vet fan inte hur det känns. Låt mig säga att jag inte riktigt var som jag brukar. Allt kändes fel och obekvämt. Allting tog för lång tid. Allt gick sönder och så vidare. När jag kom hem sprang jag till kylskåpet, slängde upp det oöppnade mums-mums-paketet och tryckte i mig en mums-mums utan att tugga. Jag tycker inte ens om mums-mums. Ungefär så. Det är väl så man gör när man har mens?

I morgon går flyget från Landvetter. Bilen går från lilla Sjötorp klockan tolv och flyget lyfter fyra. Destinationen till att börja med blir Hong Kong där jag ska möta upp Erik. Har jag lite lite tur kanske jag träffar på Amanda också någonstans mellan skyskraporna. Hursomhelst ska vi stanna där några dagar innan vi far vidare mot Singapore och möter upp hela gänget. Förhoppningsvis kommer jag skriva några rader därifrån.

Med dessa ord vill jag med buller och bong säga att mitt bloggande härmed är i full gång! :)