Hemma. Äntligen. Hemma. Svårt ord egentligen. Vad är hemma? Kommer ihåg att Simon höjde på ögonbrynet när jag bestämt hävdade att jag var hemma när jag var i Jönköping. När jag reser någonstans dröjer det bara några dagar innan jag exempelvis kallar ett hotellrum för “hemma”. Kommer ihåg att jag under lumpen kallade kasernen och P4 för mitt hem, något som gillades starkt av mina befäl. Ganska praktiskt ändå, att ha ett hem med sig lite överallt. I Indien var mitt hem alldeles i närheten av New BEL Road. Inte längre. Skönt att vara hemma kan jag ändå konstatera såhär ett dygn efter att vi damp ner på svensk mark. 

Nu är jag hemma i Sjötorp. Den obligatoriska solnedgången är fotad för första gången denna sommar och pryder givetvis också det här inlägget. Var vid Gateway of India för 48 timmar sedan och där trängdes folk för att få en glimt av det stora monument som pryder västspetsen av Bombay. Vackert, men varför är det inget folk som trängs på piren i Sjötorp? Kan inte alla sprida ut sig lite mer? Vi har en liten fyr, några slussar, en gästhamn, ett café, en minigolfbana, en vollybollplan, en tennisplan och en turistbyrå. För all del ska vi inte glömma bilbingon, omåttligt populär under sommaren. Skönt med lugn och ro, men ni som läser den här bloggen kan väl titta förbi i sommar? Hälsa på de trevliga västgötarna, ta en sväng om på dansbanan eller på ett par vattenskidor. Knäppa några kalla nere vid sjön och avsluta kvällen i bastun vid sjön eller vid en lägereld? 

På schemat står två dagars obligatorisk utbildning på Göta Kanal. I morgon en teoridag i Motala, på söndag en praktisk dag innehållande slussning och livräddning. Gjort samma sak varje år sedan 2006. Ska bli kul att träffa alla nya som gamla kollegor!

Lagom varma hälsningar från Sjötorp