God kväll på er!

Hade jag skrivit detta inlägg i fredags så hade det blivit lysande. Saken är den att jag har haft “otur” senaste veckorna. Kulmen kom i fredags då mamma och pappa lämnade Sjötorp för en helg på västkusten. Värt att nämna är att de nästan aldrig åker någonstans. De är så glada och nöjda över det lilla gula huset med vita knutar alldeles intill Vänern och kanalen, men nu fick de alltså för sig att åka någonstans. Mamma ringer mig sisådär tio gånger innan hon vågar åka iväg. Sen börjar det regna, vilket är väldigt ovanligt i Sjötorp kan jag säga. Walkie-talkin ropar på mig så jag tar på mig regnkappan och sätter mig på cykeln upp till de övre slussarna i Sjötorpsidyllen. Blöt som en hund, eller fisk, byter jag av min kollega. Jag är ändå lite stolt över att jag lämnat mobilen nere på kontoret så den inte ska gå paj. Vad mer kan gå sönder tänker jag samtidigt som jag känner igenom mina byxfickor. Näe, inget faktiskt. De är helt tomma. Men de kan väl inte vara helt tomma, något måste fattas..

Nycklarna. Nycklarna hem. Givetvis är jag längst upp längst bort där ingen kan höra mig. Telefonen då? Jo den va jag ju så jävla smart nog att lämna kvar. Det var i allafall en timma sedan mamma och pappa sa att de skulle åka. Genom en uppsjö av radiobrus lyckas jag tillslut få tag på kollegorna som ringer mina föräldrar. Det hela slutar med att de får vända efter att ha kört 8 mil. 

Där och då skulle jag ha fattat pennan och börjat skriva om “otur”. Jag satt där och liksom tankarna slog som regnet i backen framför mig. Jag visste precis vad jag skulle säga. Jag ville att alla skulle få höra min sura bittra inställning till “otur”. För enligt mig finns inte “otur”. Det är bara ett påhitt som används av människor som tar en rad av felaktiga beslut. Jag talar om människor som lever på gränsen. Nu kan jag tänka mig att du sitter där bakom din lysande skärm och flinar. Du tänker säkert att snälla Nils, du kan väl inte påstå att du lever på gränsen där borta i hålan Sjötorp? Nej, det gör jag inte. Men man kan göra två val här i livet: Man kan göra allting jävligt noga och endast hålla sig till det säkra. Ta det här med mina föräldrar.. De bor i Sjötorp för det mesta. Mamma åker in till Mariestad någon gång i bland och pappa åker till Töreboda på veckodagarna. Tro fan att de inte har “otur”, inget kan ju för fan hända? Om man däremot köper en halvtaskig japansk skitbil som är sådär, då har man genast “otur”. Varför? Jo, för att man tog ett dåligt beslut från början när man köpte den. Jag brydde mig inte så mycket om att kolla upp bilen, värdera, läsa på och så vidare. Jag brydde mig inte. Går den sönder så gör den det. Kanske är den hel ett tag, men jag bryr mig inte. Jag lever alltså på gränsen. Det är en hårfin liten tunn linje mellan ett bra och ett dåligt beslut. Lever man såhär så går det för eller senare åt pipan. Det har resulterat i följande de senaste veckorna:

1. 2400:- i böter för att jag körde 17 km/h för fort
2. Underkänd bil i besiktningen direkt efter fortkörningen
3. Fönsterhissar som fastnar och japp, båda dörrarna samtidigt.
4. Blir godkänd på ombesiktning (okej bra!). Bilen startar inte när jag ska lämna.
5. Blir utelåst

Okej, det mesta här är skitbilrelaterat och det har jag antecknat. Beskrev min teori för min kära kollega Ida. Hon säger att man visst kan ha otur och drar ett exempel när man helt sonika blir bajsad på av en fågel. Det var en svår nöt att kläcka, men jag kunde applicera även den händelsen till min teori. Ni förstår, någon gång tidigt i livet har Ida tagit beslutet att inte ta med sig ett paraply varje gång hon går utanför dörren. För troligtvis. Troligtvis kommer ingen fågel bajsa på hennes hjässa. Hon tar den risken. Händer det så var det “otur” att det hände. Säg då att hon tog det första alternativet, att då bära ett paraply med sig varje gång hon går ut. Då hade det varit varken “tur” eller “otur” om det hände. Om hon istället tagit med sig ett paraply just denna dag som fågeln bajsade så hade hon kanske inte ens lagt märke till bajset.

Vad vill jag då säga? Jo, om man vill bli kvitt “oturen” så kan man sätta sig på en stol hemma och titta in i väggen. Det andra alternativet är att leva livet, titta upp och gapa när bajset faller från himlen.

Trevlig kväll!